Förbundets förslag i sammanfattning

• Ekonomisk stimulans till landsting som lyckas uppfylla vårdgarantin.
• Statlig utredning av vårdens strikta organisation kring organ som syftar till att föreslå nya former för samverkan mellan kliniker inom sjukvården.
• Ekonomisk stimulans till vårdgivare/landsting som uppnår goda vårdresultat.
• Samverkan med patientorganisationer i utvecklingen av indikatorer på goda vårdresultat.
• Initiativ till samverkan mellan centrala myndigheter inom allergiområdet
• Initiativ till en bred översyn av regionala skillnader inom vårdsektorn.
• Initiativ till en nationell försörjningsplan med syfte att säkra den framtida tillgången på medicinska specialister inom stora folksjukdomarna.

Bakgrund
Allergisjukdomarna drabbar en stor del av befolkningen. Upp emot en tredjedel av befolkningen visar tecken på allergi, omkring 200 000 svenska har medelsvår eller svår, ibland svårbehandlad sjukdom. Sjukdomarnas natur gör att omgivningen (hela familjen, arbetsplatsen o s v) berörs, ibland på ett mycket genomgripande sätt. Allergi som bred, samhällsinriktad folkhälsofråga och Astma- och Allergiförbundets förslag till nationell handlingsplan behandlas däremot inte under uppvaktningen. Förbundet hoppas få tillfälle vid ett senare tillfälle att diskutera de frågorna med folkhälsominister Maria Larsson. Kostnaderna för allergiska sjukdomar ligger enligt en ny studie i nivå med beräknade kostnader för stora folksjukdomar som stroke och diabetes. De årliga totala kostnaderna för allergiska sjukdomar inklusive astma uppgår sannolikt till minst 10 miljarder kronor i 2005 års prisnivå. Det finns enligt uppgift inga studier, vare sig svenska eller internationella, som har uppskattat kostnaderna för födoämnesöverkänslighet (ur en ännu inte publicerad rapport från Centrum för Allergiforskning vid Ki).
Det finns många aktörer på området – både centralt, regionalt och lokalt - men gemensamma synsätt och mål finns inte. Astma- och Allergiförbundet anser att en stor del av de nuvarande problemen beror på att det idag saknas samordning och överblick.

Våra enskilda frågor

• Den nationella vårdgarantin har ännu inte implementerats för patienter med allergi. Vårdens traditionella fokusering på organ bidrar förmodligen till detta, liksom bristen på allergispecialister att remittera till. Förbundets synpunkter framförs också av Socialstyrelsen, se Den nationella vårdgarantin, Socialstyrelsens uppföljning, delrapport 2006 (www.socialstyrelsen.se, november 2006). Vad är Regeringen beredd att göra ytterligare för att stimulera landstingen att leva upp till en nationell vårdgaranti för alla, oavsett bostadsort eller sjukdom?
• Kliniska allergicentra för patienternas skull finns endast på ett fåtal ställen i landet. Följden är att en vuxen patient med allergi i öron näsa hals (t ex hösnuva), lungor (astma), och på huden (eksem) får gå till tre olika kliniker på sjukhuset. Om patienterna också har födoämnesöverkänslighet hamnar de på ett fjärde ställe. Det är inte givet att mottagande organspecialister kan eller prioriterar allergisjukdomarna tillräckligt. Landstinget i Östergötland har prövat modellen Kliniskt allergicentrum under några år: http://www.lio.se/templates/Page.aspx?id=3832. De allergiska sjukdomarna är komplicerade och mångfaktoriella. Den traditionella inriktningen mot organ fungerar inte optimalt i förhållande till dessa sjukdomar.
• Tvärsektoriell samverkan mellan kliniker för ett bättre omhändertagande av människor med bl.a. allergiska sjukdomar måste gynnas ekonomiskt. Regeringen måste ta initiativ för att bryta strikt sektorindelning inom vården, som hindrar samverkan för patientens bästa. Detta bör ske genom att Regeringen tar initiativ till en brett upplagd utredning med detta syfte.
• Moderna behandlingsmetoder, tillgång till effektiva mediciner erbjuds inte patienterna i tillräcklig utsträckning. Ett konkret exempel är allergivaccination (alltså hyposensibilisering eller specifik immunterapi). 150-200 000 svenskar borde få det, 8 500 får det. Den låga siffran beror delvis på bristande tillgång på allergispecialister. Det är nödvändigt att vården i ökad utsträckning får betalt för uppnådda resultat. Idag ersätts vårdens organisation i stor utsträckning för gjorda insatser (antal opererade, antal besök, antal patienter osv.). Resultaten från insatserna i termer av minskad sjuklighet, höjd livskvalitet, uteblivna sjukskrivningar och pensioneringar mäts sällan. Ur patientens synvinkel ligger det inget egenvärde i att besöka doktorn eller bli opererad. Det viktiga är resultatet av åtgärden. Regeringen måste ta initiativ till premiering av goda resultat. Indikatorerna på dessa resultat skall utvecklas i samverkan med patientorganisationer.
• Samarbete mellan ansvariga myndigheter om allergi fungerade tillfredsställande under 1990-talet, men vid omorganisationen av Folkhälsoinstitutet 2001 försvann Allergiprogrammet där och trots löften har inget annat kommit i Allergiprogrammets ställe.

Statens politiska ansvar framgår av bifogade debattartikel i SvD från 2002, se nedan.

• Allergi- och astmamottagning i primärvård finns rekommenderad i Socialstyrelsens nationella handlingsplan för astma och KOL. Astma- och Allergiförbundets egen kartläggning visar att mottagningar finns på många håll men att KOL-patienterna upptar en stor del av den givna tiden och att mottagningarna saknas i flera landsting/regioner. Norr om Dalälven finns de nästan inte alls. Regeringen måste vidta åtgärder så att det svenska sjukvårdssystemet lever upp till Hälso- och sjukvårdslagens krav på en likvärdig vård över hela landet. Det får inte vara så att landsting tillåts försumma vården av människor med stora folksjukdomar. Inom vissa landsting lever uppfattningen att det inte behövs särskilda astma- och allergimottagningar inom primärvården, och sådana saknas därför i stor utsträckning.

  Regeringen bör på ett lämpligt sätt ta initiativ till att Socialstyrelsen uppmärksammar dessa regionala brister i vården och begär en redogörelse från de bristande landstingen för hur en god vård av människor med allergiska sjukdomar upprätthålls.

• Bristen på allergispecialister är stor, medelåldern hög, utbildning av nya otillräcklig. Ju längre från universitetssjukhusen man kommer desto mera sällsynta blir allergispecialisterna. I vissa regioner saknas allergispecialist, i Värmland finns en privatpraktiserande allergispecialist i Karlstad, men ingen vid sjukhusen. I Stockholm finns 19 läkare med en förväntad pensionsavgång på 1,5 per år de närmsta tio åren. Medelåldern på barnallergologerna är mellan 55 och 60 år. En allergispecialist är viktig inte bara för de remitterade patienterna utan för kompetensen inom hela landstinget.

Astma- och Allergiförbundet

Roland Efraimsson
1:e vice förbundsordförande