Det pågår en diskussion huruvida pälsdjur under tidiga barnaår skyddar mot allergi senare i livet eller om sådant djurinnehav är en risk för allergiutveckling. Studier under senare år har pekat i olika riktningar. Ett problem vid tolkning av data är emellertid att pälsdjuren inte är slumpmässigt fördelade i populationen. Istället är det så att de som har pälsdjur är de som tål sådan exponering medan de känsliga i hög grad undviker pälsdjur. Detta har visats i en studie rörande astma och allergi hos små barn i Värmland, den sk. Bostad-Barn-Hälsa studien, som finns publicerad i september-numret av tidskriften Allergy.

I studiens första steg fick alla värmländska barn (14 077) mellan 1 och 6 år en enkät med frågor om allergiska besvär (pipande andning, hosta, asthma, hösnuva, eksem, mm), bostadens utformning och pälsdjursinnehav vid födseln och i nuvarande bostad. Föräldrarna till 10 852 barn svarade på enkäten vilket gav en svarsfrekvens på 79%.

Det visade sig att 42.3% av familjerna hade pälsdjur i sin nuvarande bostad och 44% hade pälsdjur vid tiden för barnets födelse. Det vanligaste pälsdjuret var katt (25.7%) följt av hund (18.2%), kanin/hamster (6.6%) och fågel (2.5%).

Barn som hade något pälsdjur vid födseln men inte idag (14.5%) rapporterades ha den högsta prevalensen av alla undersökta symptom. Bland barn som hade pälsdjur både vid födseln och i sin nuvarande bostad (31.1%) var prevalensen lägst för alla symptom. Sambandsanalyser visade också att de som hade pälsdjur rapporterade mindre besvär där pälsdjur i den nuvarande bostaden ”skyddade” något mer än pälsdjur vid födseln.

Men i enkäten frågades även om familjen hade undvikit pälsdjur beroende på allergisk sjukdom i familjen. Det visade sig då att 8.5% av familjerna hade tagit bort pälsdjur på grund allergiska besvär och att hela 27.3% av familjerna hade tagit bort pälsdjuren eller aldrig skaffat några på grund av allergi. Dvs, en fjärdedel av den undersökta populationen hade undvikit pälsdjurexponering vid något tillfälle. Därmed kan man konstatera att pälsdjuren inte är slumpmässigt fördelade i populationen utan de som har pälsdjur är i högre grad de som tål sådan exponering och bland de som inte har pälsdjur förefaller många vara känsliga för pälsdjurexponering.

Om man i sambandsanalyserna tar hänsyn till att vissa familjer har undvikit pälsdjursexponering så blir sambanden annorlunda. Det visar sig då att pälsdjursinnehav vid barnets födelse är en risk för besvär senare i livet för barn med allergirisk.

En viktig fråga för framtida studier är hur man ska ta hänsyn till att vissa individer/familjer undviker att ha pälsdjur beroende på allergiska besvär. Ett problem är att beslut om att inte skaffa pälsdjur kan ha tagits åratal innan ett barn föds och därför kan man inte i longitudinella prospektiva studier på ett enkelt sätt ta hänsyn till denna faktor.

Referens:
Bornehag, C. G., Sundell, J., Hagerhed, L. & Janson, S. (2003) Pet-keeping in early childhood and airway, nose and skin symptoms later in life. Allergy 2003:58:(9), 939-944.